J.G:s Madame Terror…

… eller kosten att skriva en politisk thriller utan någon som helst förankring i verkligheten.

Jag läste nyligen Tom Clancys “Red Storm Rising”; en objektiv och mycket spännande skildring av ett “what-if”-sceanario med ett krig mellan NATO och Warzawz-pakten. Boken är på alla sätt och vis tämligen saklig, Ryssarna är, med några få undantag (typ att de startar kriget) rätt sympatiska. Till och med KGB-chefen hjälper de snälla grabbarna. Det är en sak man bör ha klart för sig, även om Tom Clancy antagligen är ärkerepublikan så framställs konflikter på en mycket trovärdigt sätt i hans böcker.

Den absolut bästa detaljen med Tom Clancy är hans sakkunnighet på moderna vapensystem, ty det är tämligen omöjligt att skriva böcker som “The Hunt for Red October”, “Red Storm Rising” och “Debt of Honor” utan att ha riktigt bra koll på alla detaljer som bär upp storyn. (För er som inte är det minst intresserade av att läsa en politisk thriller modell tjock så finns den utmärkta filmatiseringen av Red October) Visst brukar Clancy slänga in ett eller annat wildcard för att göra det lite mer spännande, ryssarnas tysta ubåt i Red October, amerikanska Stealthplan i Red Storm Rising (vilka faktiskt offentliggjordes bara ett år efter boken, så han var kanske inte så fel ute ändå)

Nu har Jan Guillou försökt utmana den politiska thrillerns mästare på hemmaplan, och inte helt oväntat har det gått käpprätt åt helvete. Jan Guillous senats roman är fylld till bredden av så katastrofala teknologiska sakfel att den närmast liknar något från ett avsnitt av någon sunkig Sci-Fi serie. Storyn i korthet: Arafat finansierar en palestinsk ubåt som byggs med rysk hjälp, med hjälp av denna skvalpar man ner till medelhavet, jämnar Israels flotta med marken i sin hemmahamn Haifa, seglar vidare till Sydafrika där man mottas som hjältar, sedan vidare upp till Röda havet, spränger Israeliska flygvapnet och flyr sedan. Då undrar ni varför man inte blir sänkt? Ja, det är för att denna ubåt är odödlig. (ja inte helt och hållet, men eftersom scenariot är löjeväckande orealistiskt så var Janne G tvungen att göra den i princip odödlig i storyn)
Under storyns gång lyckas man lura hela amerikanska Medelhavsflottan som i samband med brittiska flottenheter bedriver i det närmaste hetsjakt på ubåtsfanskapet. Bara en sådan sak som hur lätt det skulle vara för en hangarfartygsgrupp att totalminera hela Gibraltarsund. Detta bara för att utanför kapstaden sänka en Seawolf-ubåt (löjligt överlägsen attackubåt som jänkarna dessvärre slopade då man kom på att terrorister sällan har atomubåtar) samt utpressa en Los-Angeles-ubåt att ge upp. Avslutningsvis lyckas man utpressa en hel hangarfartygsgrupp (12 fartyg varav 2 atomubåtar) att ge U-1 Jerusalem fri lejd. Detta hela tiden medans Rumsfeld och Cheney framställs som onda krigshetsare. Bush är naturligtvis idiot, Blair är hans knähund och Putin är snäll för han hjälper Palestina. Janne G:s beundran för Condi Rice lyser emellertid igenom, men de är väl för att hon är kvinna och svart, och det är ju poltiskt korrekt att vara det.
Det hela försöker vara Röd Oktober, men degraderas till en manifestation av Jan Guillous våta dröm om ett fritt Palestina som inte stödjer sig på terrorism. En Dröm som är längre ifrån verkligheten än något.

Ännu en våt dröm-manifestation i boken är den Amerikanska flottans maktlöshet, Janne måste ha varit helt lyrisk när han skrev skräpet. För att se världens mäktigaste diplomatiska, politiska och militär verktyg – de amerikanska hangarfartygen – maktlösa måste ju ge varenda kommunistäckel myror i brallan. Innan någon konspirationsteoretiker/ självutnämnd underrättelseexpert drar upp att HMS Gotland faktiskt lurade Amerikanska flottan så vill jag påpeka; en gång ja, och det fanns ju en anledning. Man ville efter att i årtionden bara ha tränat atomubåtar som mål också prova på en high-tech diesel.
Jag ger Janne en överstruken kärnvapensjunkbomb i betyg för ”Madame Terror”; bland det sämsta jag läst på länge.
Andra som har läst boken uppmanas att kommentera, kanske kan vi få igång en hälsosam diskussion kring Guillous ego, för det är i vart fall större än ett hangarfartyg.

the LAW of one price

Hugo Chavez må stå över lagen i Venezuela, men han står inte över lagen om ett pris.

Chavez ska nu sluta ta betalt i dollar för sin olja och stiället gå över till euro. Myspys tycker säkert  alla vänsterfalangister.

Problemet för Chavez är att oljemarknaden är en av de mest effektiva marknaderna på jorden, och vilken jävla valuta han än tar betalt i så kommer han att få precis samma peng i fickan.

“In an efficient market all identical goods must have only one price”  Det spelar således ingen roll om han tar betalt i Yuan, Yen, Euro, Dollar, Schweizerfranc eller Pounds fucking sterling. Venezuela kommer fortfarande bara att få sina 106,200 USD/fat; om än i annan valuta. Alternativt försöker Chavez sälja sin olja dyrare, men då köper ingen av honom. Med tanke på att Venezuelas ekonomi ända sedan Exxon-Mobil & Co kastades ut är i en nedåtgående spiral utan dess like så har han knappast råd med det.

Men Chavez är ju kommunist så att han missat mikroekonomin i skolan förvånar väl föga. Mycket effektivt politiskt utspel dock. Det är för övrigt kostigt att det inte är någon som slås av att en stor del i oljans prisökning i dollar är att dollarn försvagats? Kausalitet verkar tämligen ointressant att studera för folk, och det är ju synd, för det är väldigt lätt att bli lurad. (global warming till exempel)

Det är kul att alla tjatar om att USAs ekonomi är påväg att kollapsa, det är den inte. Det är bara alla ruttna äpplen som ska skakas ur trädet (Bear Sterns, Carlyle Capital etc.). “In my book you either do it right or you get eliminated!” Goldman Sachs har exempelvis aldrig tjänat så mycket som idag, och någon måste förlora för att den andre skall vinna. “It is a zero-sum game pal.”

Go Corporate America! 

Miljön är nu viktigare än demokratin.

Ja, så var det dags för någon miljöfascist att dra igång igen. Denna gång ska försvaret lätta på sin sekretess kring bottendjupsdata så att någon jävla östersjöforskaren kan använda det för att “hitta havsområden som bör bli marina naturreservat”.

Rent spontant var det bland det mer efterblivna jag hör i debatten kring det svenska försvarets roll. Bottendjupsdata kring våra kuster och territorialvatten är en väsentlig del i vårt försvar från en evetuell agression från exempelvis ryssland. Är bottendjupsdata bara tillgänglig det svenska försvaret har vi möjlighet att utmanövrera och slå ut fientliga örlogsfartyg med lätthet, samt minera och/eller lura in fienden i vatten där denne grundstöts.

Det finns även en arbetsgrupp med namnet Samhav (arbetsgrupper löser allt om du frågar en socialdemokrat eller nymoderat) som har uttalat följande: “Vi funderar över om det verkligen behövs så sträng sekretess. Med dagens teknik kan vem som helst med båt skaffa ekolod, dator och gps-mottagare att ge sig ut och sjömäta”
Men hur bra är inte detta, är man så fruktansvärt benägen att skydda miljön är det således bara att ta pengar ur egen ficka, köpa ekolod och GPS och börja paddla!

Vi bör aldrig släppa på försvarshemligheter som kan ge oss övertag i en konflikt, framförallt inte för något så trivialt som marinbiologisk mångfald i östersjön. För ska vi vara helt ärliga, ett fiskfanskap hit eller dit har inget egenvärde, och arter har dött ut och ersatts av nya i årtusenden. Varför skulle det vara en katastrof just nu? Och varför skulle vi offra ett avsevärt taktiskt och strategiskt informationsövertag för att bevara något som inte spelar någon roll?

Försvaret är frihetens sista försvarslinje, det är själva kärnan i statens huvuduppgift: att skydda sina medborgare mot förtryck, såväl yttre som inre. Kompromissar vi med försvaret så sitter vi där en dag, och då är alla miljölagar, socialförsäkringar, a-kassor och barnbidrag inte värda ett skit. Har vi ingen trovärdig möjlighet att försvara det väl välfärdssamhälle som alla verkar värna så satans mycket; så kommer vi en dag att vara blåsa på inte bara välfärd och miljö, utan också vår frihet.

“History teaches us…

…that war occurs when governments belive the price for aggression is cheap.”

Ja, det var så den gode Reagan sa i sitt tal till nationen dendär januaridagen 1984, och jag får nog säga att jag inte kunde sagt det bättre själv.

Igår klockan 2229 lokal tid bekräftade den amerikanska flottan att den skjutit ner en okontrollerbar satellit med en anti-missilrobot av typen SM-3, vilken avfyrades från missilkryssaren USS Lake Erie. Mina damer och herrar igår klockan halv elva skrevs historia.

Den fria världen har nu bevisligen kapacitet att inte bara slå tillbaka mot angrepp, utan också förhindra dessa angrepp innan de inträffar. Ryssland och Kina protesterar, de vill ha avtal som förhindrar denna typen av försvarsutrustning, avtal som förhindrar demokratiska länder som sverige och USA att försvara vår frihet, vår demokrati, våra liv, vår äganderätt.

Dom kallar det vapen, och visst är SM-3-roboten ett vapensystem, men det är ett vapensystem i en strikt defensiv roll. Det är ett av de vapensystem som med början idag skriver det sista kapitlet boken om terrorbalans och kärnvapenutpressning.

Kina, Ryssland, Iran och många fler är rädda, de vill ha avtal, de vill förhandla. Men vi förhandlar inte om vår rätt att skydda oss själva.

Med start inatt är det dyrare än någonsin att angripa friheten, med start inatt kan vi sova ändå lite bättre om nätterna. Frihet är inte gratis, men som bekant verkar de amerikanska skattebetalarna ta merparten av notan.

Ovan missilkrysaren USS Lake Erie (CG-70), din försäkring mot förtryck.

Bakfylla, tentaångest och sakfel.

Rubriken ser kanske föga uppmuntrande ut, men jag misströstar icke.

Bakfyllan ärinte så farlig, men ack så ovälkommen i dessa tider. Jag råkar nämligen ha en tenta i Matematiska Metoder imorgon, och igår fyllde min gode barndomsvän Joakim 20 år, vilket föranledde en sjuhelsikes fest. Så idag har jag inte fått mycket pluggat, trots tappra försök, the Lagrangian multipliers är inte så roligt när man har sovit 4,5 h på en soffa i ett kallt rum.

Denna problematik har lett till tentaångesten, vilken nu tar sig rätt abnorma propotioner, inte för att det spelar så stor roll, jag har antagligen större chans till ett A på omtentmina ändå. (Lustigt nog visar mitt track-record ett snitt på A/B på omtentamina och ett snitt på B/C på ordinarie) Ibland hjälper det inte ens att vara “fucking smart”, man är körd ändå.

Sett i perspektiv så var det dock värt det, mycket trevlig fest med lattjo inslag. Oväntade, men tämligen uppskattade gäster var fröken K med väninnor; till och med hennes pojkvän herr S lyckades dyka upp, en given stämningshöjare! (Kyotoprotokoll, någon?, eller vad sägs som “Det är ett lustigt sammanträffande att alla de smartaste människorna jag känner tycker som jag i denna frågan.”)

Detta blev ett ovanligt personligt och mänskligt blogginlägg och jag antar att det är jävligt ointressant att läsa. Jag tror också att jag skiter i det för det är tämligen soft att skriva av sig ibland. Tro mig, det kommer dock inte att bli en allför frekvent vana.

För att kompensera så ska jag också ta upp ett sakfel som jag missade i föregående inlägg, nämligen det rörande förhörsmetoder. Naturligtvis är det inte ett sakfel från min sida, jag är smart nog att bara argumentera när jag har rätt. (Det vill säga alltid, med ett jävligt schyst konfidensintervall, men vill du leka högoddsare kan du ju alltid käfta.) Nej, det är den gode Europarådskommisarien för de Mänskliga Rättigheterna, Herr Hammarberg som har fel i sak. I sin debattartikel på SvD-brännpunkt så skriver han att waterboarding är “Metoden innebär att en bunden fånge får huvudet pressat under vatten intill gränsen för drunkning. Det är en sällsynt grym misshandel”.

Okej, herr kommissarie (skön Sovjetklang på den titlen!) nu är det såhär att du är något så åt helvete ut och cyklar. Herr Hammarberg har antaligen sett påPrison Break eller annan hård serie på något hotellrum som vi skattebetalare degat för, där har han sett att de onda snubbarna kör ner en snubbes huvud i en vask och tänkt “Detta måste vara waterboarding”. Jag måste då dessvärre meddela kommissarien att det inte förhåller sig så, waterboarding är en förhörsmetod där man framkallar en simulerad drunkning utan att tvinga fångens ansikte under vatten. Vanligtvis genom en trasa i munnen eller cellofan över aniktet, jag är dock ingen förhörsexpert och ska inte gå i på detaljerna. Faktum kvarstår dock att herr Hammarberg inte har en aning om vad han snackar om, och för övrigt anser jag att hans tjänst verkar överflödig.

Neokonservativa hälsningar till er alla, och njut av lördagskvällen ni som inte behöver plugga bort den.

Rättvisa?

Rättvisa kan ej skipas med tortyr, står det på SvD Brännpunkt.

Det finns en poäng där, tortyr är någonting hemskt som jag tror att vi alla tar avstånd från. Bland annat skrivs det att folkrättens förbud mottortyr är totalt. Jaha, folkrätten är kvalificerat skitsnack och hyckleri om du frågar mig.När Al Qaeda, dessa mänsklighetens avskum, mördade tretusen civila den 11 september slutade detta nog handla om rättvisa, vi kan aldrig skipa rättvisa för den typen av hemskheter, lika lite som vi kunde skipa adekvat rättvisa mot förintelsens ansvariga. Nej, detta handlar om att skydda miljontals människor från att dö, det handlar om att skydda vårt samhälle, våra fria val, vår sköra och värdefulla demokrati. Det handlar om att skydda Thomas Hammarbergs rätt att uttala sig mot tortyr.

Därmed inte sagt att jag ställer mig bakom tortyr som ett alldagligt redskap i brottsbekämpandet, men när man framför sig har Al Qaedas värsta krigsherrar, bortom rimligt tvivel skyldiga till mord och värre därtill. Då tror jag att det kan behövas extraordinära metoder. Sometimes, the ends justify the means.

Jag uppmanar er att tänka över det faktum att vi(väst) är den goda sidan i denna konflikt. Våra soldater instrueras strängeligen att inte skjuta civila, våra bombplanspiloter granskar noga satellitfoton innan de fäller sin last, och våra militärläkare hjälper barn och kvinnor i nöd. Våra motståndare har kvinnor och barn som främsta mål, de skulle inte blinka en sekund för att mörda mig med anledning av att jag skriver detta, eller dig för att du inte tror på Allah. För mig är detta skillnaden mellan ondska och godhet. Den som inte ser den skillnaden, utan ynkryggsmässigt vill gömma sig bakom en ”folkrätt”, gör så. Men glöm aldrig vem som försvarade din frihet, vem som gick över gränsen för att det överhuvudtaget skall finnas någon flummig folkrätt att kämpa för.

Extraordinary times calls for extraordinary measures, brukar det heta. Jag tror tyvärr att det är precis där vi är idag. Jag tycker för övrigt att det är lustigt att demokratins främsta förespråkare är de mest otacksamma mot demokratis främste beskyddare.

För att citera en stor man och politisk förebild:

“It is very easy ‘to take liberty for granted when you have never had it taken from you”
- Richard B. “Dick” Cheney

eller

“Freedom is not free, but the U.S. Marine Corps will pay most of your share.”
- Okänd

Yttrandefrihet?

المادة 19

لكل شخص الحق في حرية الرأي والتعبير. ويشمل هذا الحق حرية اعتناق الآراء دون أي تدخل، واستقاء الأنباء والأفكار وتلقيها وإذاعتها بأية وسيلة كانت دون تقيد بالحدود الجغرافية.

Article 19.

Everyone has the right to freedom of opinion and expression; this right includes freedom to hold opinions without interference and to seek, receive and impart information and ideas through any media and regardless of frontiers.

Article 19

Tout individu a droit à la liberté d’opinion et d’expression, ce qui implique le droit de ne pas être inquiété pour ses opinions et celui de chercher, de recevoir et de répandre, sans considérations de frontières, les informations et les idées par quelque moyen d’expression que ce soit.

Artikel 19.

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Även om FNs mänskliga rättigheter är något flummigt formulerade så får man nog ändå anse att artikel 19 känns helt rätt. För att ingen ska missa den så valde jag att skriva ut den på lite olika språk. Det verkar nämligen som att vissa har missat att man i vissa delar av världen får tycka och tänka som man vill.

Till alla som inte tycker att man ska få måla Muhammed med en bomb i turbanen för att det är kränkande; well det är ganska kränkande när ni mördar kvinnor och barn också.

Och avslutningsvis, om någon mot förmodan missat att det har gått käpp rätt åt helvete för alla som försökt jävlas med friheten kan ni ta en titt här:

There is plenty more where that came from!

 

Hyenor ska också ha mat

“Hyenorna vill ha mat” utbrister SEKOs koncernfackets ordförande till SvD.se

Well have I got news for you, FUCKFACE! Dedär hyenorna gav dig och alla dina medlemmar ett jobb, så det är nog läge att tagga ner ett par-tio steg och bara precis vara tacksam för att du inte får foten.

Neokonservativ bombhöger, en bekännelse.

Jag har en sak jag måste erkänna, sen kan folk tycka vad fan de vill.

Jag är bombhöger, just det mina damer och herrar; Neokonservativ bombhöger av den värsta sort.

Vet inte ens om jag är säker på om det finns någon strikt definition av vad detta innebär, men efter att ha läst debattartiklar, sett TV-reportage och allt, så har jag kommit fram till att jag är det. Jag har faktiskt grubblat på detta länge, att så att säga ‘komma ut ur garderoben’ i socialistsverige är ju inte lätt. Men efter att ha sammanfattat det i punktform har jag kommit fram till att jag är det. Punkterna är tretton till antalet, lika många som de stater som undertecknade den amerikanska konstitutionen.

Jag:

• tror på frihet för individen.
• stödjer förtryckta folks kamp för frihet.
• förespråkar en liten, men stark stat, som skyddar sina medborgare.
• tror på envars rätt att skydda sig själv då staten falerar.
• tror på varje demokratis rätt till att existera samt att försvara sig mot angrepp.
• anser att folkrätten är en utförlig samling hyckleri.
• är för Irak-kriget.
• stödjer USA:s anti-missilsystem och en militarisering av rymden.
• är övertygad om att en fria marknadens överlägsenhet som fördelningsmekanism.
• anser att äganderätten är lika grundläggande som rätten till liv.
• tycker att George W. Bush är en av de bästa presidenterna genom tiderna.
• stödjer villkorslöst kampen mot terrorismen.
• äger Lockheed-Martin-aktier.

Jag behöver inte ens gissa på hur många som blir riktigt förbannade nu, och jag förstår er, ty detta är dåliga nyheter för kulturvänstern, greenpeacemedlemmar och alla andra hycklare. För vi, oss ni kallar bombhöger, är den sista sortens filantroper på denna jord. Jag är så satans trött på allt snack om att hjälpa männsikor hit och dit, och folkrätt hit och dit. Enda anledningen till att det tjafsas så mycket om sånthär är att människor vill må bra, med sig själva, och helst ska det vara bekvämt och enkelt.

Häromdagen läste jag på en blogg som en tjej skrivit, om “hur bra hon mådde” när hon talat med en greenpeace-kille, för hon var ju redan medlem. Just det, hur bra HON mådde. Hur många människor, exempelvis barn i afrika som var dömda att dö för tio år sedan, som har mat på bordet idag på grund av oljeindustrin skiter hon i. Inget käft på denna punkten tack, jag har varit där och sett det.

Till och med mina förbannade Lockheed-Martin aktier framstår som rena välgörenheten i jämförelse med exempelvis greenpeace. De tillverkar trots allt de medel med vilka vår frihet försvaras (jag tror inte att greenpeace frodades i sovjet precis…) För frihet, mina vänner, det är tamigfan inte gratis.

Ladies and Gentlemen…

… I bring to you the next Preisdent of the United States, from the great state of Arizona; Senator John McCain!

Ja, nu ska man väl inte ta ut någon seger i föskott, men fasen vad det känns skönt att McCain leder stort över de andra republikanerna, och oss emellan tror jag inte Hillary är valbar. Hon är kvinna, alldeles för förknippad med maken och has presidenttid. Dessutom är hon i det närmaste socialist och har svårt att locka mittenväljare.

McCain är mjuk där det behövs för att locka väljare, till exempel i klimatfrågan, men NeoCon där det behövs för att få något gjort, exempelvis Iran. Bom, bom, bom..,bomb, bomb Iran!

John McCain for President!