Rubriken ser kanske föga uppmuntrande ut, men jag misströstar icke.
Bakfyllan ärinte så farlig, men ack så ovälkommen i dessa tider. Jag råkar nämligen ha en tenta i Matematiska Metoder imorgon, och igår fyllde min gode barndomsvän Joakim 20 år, vilket föranledde en sjuhelsikes fest. Så idag har jag inte fått mycket pluggat, trots tappra försök, the Lagrangian multipliers är inte så roligt när man har sovit 4,5 h på en soffa i ett kallt rum.
Denna problematik har lett till tentaångesten, vilken nu tar sig rätt abnorma propotioner, inte för att det spelar så stor roll, jag har antagligen större chans till ett A på omtentmina ändå. (Lustigt nog visar mitt track-record ett snitt på A/B på omtentamina och ett snitt på B/C på ordinarie) Ibland hjälper det inte ens att vara “fucking smart”, man är körd ändå.
Sett i perspektiv så var det dock värt det, mycket trevlig fest med lattjo inslag. Oväntade, men tämligen uppskattade gäster var fröken K med väninnor; till och med hennes pojkvän herr S lyckades dyka upp, en given stämningshöjare! (Kyotoprotokoll, någon?, eller vad sägs som “Det är ett lustigt sammanträffande att alla de smartaste människorna jag känner tycker som jag i denna frågan.”)
Detta blev ett ovanligt personligt och mänskligt blogginlägg och jag antar att det är jävligt ointressant att läsa. Jag tror också att jag skiter i det för det är tämligen soft att skriva av sig ibland. Tro mig, det kommer dock inte att bli en allför frekvent vana.
För att kompensera så ska jag också ta upp ett sakfel som jag missade i föregående inlägg, nämligen det rörande förhörsmetoder. Naturligtvis är det inte ett sakfel från min sida, jag är smart nog att bara argumentera när jag har rätt. (Det vill säga alltid, med ett jävligt schyst konfidensintervall, men vill du leka högoddsare kan du ju alltid käfta.) Nej, det är den gode Europarådskommisarien för de Mänskliga Rättigheterna, Herr Hammarberg som har fel i sak. I sin debattartikel på SvD-brännpunkt så skriver han att waterboarding är “Metoden innebär att en bunden fånge får huvudet pressat under vatten intill gränsen för drunkning. Det är en sällsynt grym misshandel”.
Okej, herr kommissarie (skön Sovjetklang på den titlen!) nu är det såhär att du är något så åt helvete ut och cyklar. Herr Hammarberg har antaligen sett påPrison Break eller annan hård serie på något hotellrum som vi skattebetalare degat för, där har han sett att de onda snubbarna kör ner en snubbes huvud i en vask och tänkt “Detta måste vara waterboarding”. Jag måste då dessvärre meddela kommissarien att det inte förhåller sig så, waterboarding är en förhörsmetod där man framkallar en simulerad drunkning utan att tvinga fångens ansikte under vatten. Vanligtvis genom en trasa i munnen eller cellofan över aniktet, jag är dock ingen förhörsexpert och ska inte gå i på detaljerna. Faktum kvarstår dock att herr Hammarberg inte har en aning om vad han snackar om, och för övrigt anser jag att hans tjänst verkar överflödig.
Neokonservativa hälsningar till er alla, och njut av lördagskvällen ni som inte behöver plugga bort den.