Idag går det att läsa på SvD.se att Al Gores före detta vicepresidentkandidat Joe Lieberman stödjer John McCain inför presidentvalet. Det var ju roligt för eftervärlden att det inte bara kom ärkeidioter (läs: Gore) ur deras upptåg.
Lieberman motiverar sitt val av kandidat på ett sätt snarlikt mitt (med undantaget att Joe är demokrat);
“I know that it is unusual for someone who is not a Republican to endorse a Republican candidate for president,” Lieberman said, according to McCain’s campaign. “And if this were an ordinary time and an ordinary election, I probably would not be here today. But this is no ordinary time — and this is no ordinary election — and John McCain is no ordinary candidate.” - saxat från boston.com
“This is no ordinary time”, det var tamigfan längesedan jag hörde så vettiga ord från en politiker. En amerikansk politiker skulle nog i amerikansk media säga “America is at war with terrorism”, men det är dessvärre, mina vänner, helt synonymt med: VI är i krig med terrorismen.
Ja, jag vet att ingen vill höra det, ingen vill veta av det. Jag hör varenda jävla dag hur människor säger: “USA får skylla sig själva såsom dem lägger sig i” och “Irak får dom styra upp”… men snälla människor, förstår ni ingenting? Det är inte ett krig mot USA som islamistiska extremister för, det är ett krig mot dig och mig, ett krig mot oss, mot vår frihet och mot vårt sätt att leva. Detta är människor som vill skära halsen av dig med en sabel framför en videokamera dig för att du dricker coca cola. Det är inte roligt att ta till sig detta, lika lite som det är roligt att samma människor som vill separera din 6e o 7e nackkota med en slö kniv håller på att skaffa sig inte bara kärnvapen, utan också kapaciteten att leverera dessa till din farstu.
Life is a bitch, heter det ju, dessbättre finns det, som Reagan visat, enkla medel att råda bot på idioter med spårade vapenambitioner. Beslutsamhet. Alla som är mer eller mindre bekanta med John Forbes Nash verk och spelteori vet att ett av de effektivaste sätten att undvika obehagliga krigsscenarion är att vara trovärdig i sin vedergällning. Således ser jag som västerlänning och dessutom väldigt mån om mina friheter och mitt liv, McCain som en trygghet, liksom jag ser Bush och Cheney som det.
Jag vill ha en president på andra sidan pölen som, om det krävs, inte blinkar en sekund på att förvandla både Teherean och Pyongyang till rykande högar av radioaktiv aska. För om USA har en sådan president, kommer det aldrig behöva ske… ty när det kommer till kritan och det är dags att trycka på knappen så tror jag inte ens en religiös knäppskalle som Mahmoud Ahmadinejad är beredd att ta chansen att vrida om nycklen och hoppas att Muhammed möter upp med de 72 oskulderna. Inte om han vet att han 25 minuter senare, med säkerhet kommer att ha ett bokat möte med 750 kiloton fyrverkeri med hälsningar från U.S. Air Force och några miljoner pippande deuteriumatomer.
Rörande att “lägga sig i” så har USA räddat oss undan både tredje riket och sovjetunionen, är det någon som känner sig nostalgisk och är bitter för att de tror att de missat något så hänvisar jag till filmen Schindler’s list alternativt en biljett (enkelt helst) till Nordkorea, så får ni en hyffsad bild över hur det hade sett ut…
…och för övrigt tror jag inte att femtusen nervgasade kurdiska män, kvinnor och barn håller med om att Saddam inte hade några massförstörelsevapen.*
Avslutningsvis lite, nostalgi med sköna reklamfilmer för gamla Presidentval hos The Living Room Candidate. Till mina favoriter hör den översta i mitten 1992, What I am fighting for samt George W. Bush film Whatever it takes från valet 2004.
* För att klargöra: Massförstörelsevapen eller NBC-vapen (WMD’s, Weapons of Mass Destruction) är inte bara kärnvapen. Det är förutom Nukleära vapen, d.v.s. fissions och fusionsbomber (vätebomber) även Biologiska vapen, d.v.s. virala och bakteriologiska vapen samt Kemiska vapen, d.v.s. olika sorters stridsgaser, exempelvis VX