Sahlin vill ha kvotering…oväntat

Hoppas att alla andra har en trevlig förmiddag och får äta frukost och allt i lugn och ro. En annan råkade dessvärre trilla in på finansnyheternas svar på aftonbladet “E24″. Där finns idag en mycket fin artikel om en mycket fin människa, Mona Sahlin.  Förrutom ofantliga mängder fiffel på CVet så verkar den gode Sahlin lida av en fördummande naivitet.

“Vi misslyckades grovt med stora delar av arbetsmarknads­politiken, säger hon. Det är en stor del av vår valanalys.” VALANALYS? En apa kunde väl förstå att den socialistiska arbetsmarknadspolitik som fördes av (s) var helt åt skogen. Liksom i princip all arbetsmarknadslagstiftning i Lagboken. Det går inte att tvinga arbetsgivare att anställa imbecilla människor, det enda resultatet man får är att ingen vill nyanställa, för arbetsgivaren vet att om denne råkar anställa en imbecill, idiot eller suput, så sitter han där med människan, och kan i princip inget göra.

Sen tycker Mona Sahlin att det får alldeles för “dåliga konsekvenser” om man är arbetslös och inte söker jobb….ja där har jag en lösning åt henne. Om man är arbetslös kan man få ta lån, precis som studenter gör (Varför ska arbetslösa, som genrellt inte är särskilt produktiva alls, få bidrag. När studenter, vilka ska bygga framtidens Sverige, måste låna?) och om man inte söker några jobb, eller söker jobb man har för avsikt att inte behålla eller tacka ja till….ja då får man INGA PENGAR! Enkelt va?

Det som antagligen gör en vettig människa mest förbannad med hela Mona (s)ahlin är emellertid kvoteringen i företagstyrelser. Jag ska börja med att beklaga mig för Hjalmar Branting, Agust Palm och resten av arbetearerörelsens grundare, ty deras livsverk är nu en veritabel hönsgård som primärt är befolkad av feministfascister. Det förefaller tämligen uppenbart vad motivet med kvoteringen är, nämligen att stärka feministisk opinion, och sedan förflytta denna opinion in i företagens styrelserum. För hade det inte handlat om makt hade vi lika gärna kunnat kvotera in kvinnor på byggnadsarbetsplatser, där finns det ju alldeles för lite kivnnor.

Vidare så hävdar (s)ahlin att “det ger bredare kompetens i styrelsen”. Varför i hela fidens namn skulle en kvinna ge bredare kompetens bara för att hon är kvinna? Jag ger väl blanka fan i om jag sitter i en styrelse med 10 mörkhyade, 10 kvinnor, 10 homosexuella eller 10 vita män, bara vederbörande är de mest kompetenta! Det kan aldrig ge en bredare kompetens att kvotera än att välja den bäst lämpade. Dessutom så undergrävs förtroendet för de kvinnor i näringslivet vilka besitter den riktiga kompetensen och har förtjänat sina styrelseplatser. De kommer att mötas om misstankar som “ah, där har vi en som kvoterats, jaja…henne lyssnar vi inte på” helt oförtjänt. Men kanske ska (s)ahlin lagstifta bort människor rätt att tänka fritt också? 

Jag hoppas att näringslivssverige, och framförallt dess kvinnor, sätter sig emot denna typen av lagstiftning! Annika Falkengren och alla andra, ni ska väl inte unna någon oförtjänt det ni kämpat för i flera år?

Låt Wolfowitz stanna!

Då är vi inne på ännu en tur kring den gode Paul Wolfowitz öde, världsbankschefen som gav sin flickvän löneförhöjning, detta enligt artikel i SvD: “Wolfowitz vädjar för jobbet.” Kan vi inte bara lägga ner smutskastningen och låta killen stanna?

Det är uppenbart att det inte bara är Wolfowitz fel med löneförhöjningen, i en så uppenbar jävsituation borde ärende ha handlagts av någon annan på världsbanken, ändå fick Wolfowitz sätta nivån själv, vidare har han erkänt sitt misstag, lovar att bättra sig, och någon egentlig skada är inte skedd. (i Värsta fall kan säkert flickvännen betala tillbaka delar av lönen)

Nej, jag tycker inta att Wolfowitz bör stanna för att jag delar hans politiska övertygelse, eller för att han verkar vara en skön snubbe. Wolfowitz bör stanna för miljoner fattiga runtom i världen, han bör stanna för att det kommer att rädda miljoner liv. Varför, undrar många då säkert?

Jo, för att han ställer krav! Man kan inte uppfostra ett barn utan att ställa krav, ty då är barnet tämligen hjälplöst när det upptäcker att resten av världen ställer krav. Mottagaren av nobels fredspris, Muhammad Yunus ställer krav på återbetalning för sina mikrolån, och just därför fungerar det. Vi kan inte vräka pengar över tredje världen i form utav skuldavskrivningar och bistånd i hopp om att det en dag bara skall ordna sig. Vi måste ge den hungrige ett fiskespö, inte våra fiskrester

Man bör också påpeka att bland motkandidaterna fanns den efterblivna låtsasförståsigpåaren Bono från U2 En man vars skuldavskrivningsförespråkande förmodligen kommer att ha dödat tusentals och kvarhållit miljoner i fattigdom på några års sikt. Skulle Wolfowitz tvingas avgå med följden att en man som Bono blir världsbankschef, då hoppas jag att ni alla ber med mig för den tredje världens barn, för de kommer att behöva det!

Avslutningsvis så tänkte jag citera en artikel från The Wall Street Journal:
“Mr. Wolfowitz is willing to speak the truth to power…he saw earlier than most, and spoke publicly about, the need for dictators to plan democratic transitions. It is the world’s dictators who are the chief causes of world poverty. If anyone can stand up to the Robert Mugabes of the world, it must be the man who stood up to Saddam Hussein.”

Maffiametoder once again…

Ah, Man kan inte få nog av vår kära dagstidning SvD! Vilken idag däremot för med sig en typ av nyheter som det verkligen går att få nog utav, nämligen; “Blockadvarsel mot salladsbarer“.

Att den svenska fackliga verksamheten saknade heder, det visste vi väl redan, men att dessa upprepade angrepp mot enskilda näringsidkare som bara försöker överleva skulle upprepas, efter att föregående offer tvingats sälja sin salladsbar, det hade nog inte ens jag väntat mig.  Därför är det som händer nu djupt beklagligt, det visar på förakt för den enskilda, och lilla, människan.

Upplysningsvis, och eftersom fackligt aktiva uppenbarligen allt som oftast är tämligen tappade, så ämnar jag här informera om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Närmare bestämt artikel 20, paragraf 2, i vilken det står att läsa: “Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.”

Detta gäller alla…. Jag vågar exempelvis sätta pengar på att om jag barrikaderade mig utanför Sturehof, (Eller MaX vid Kungsträdgården, för er som identifierar er med det.) och hindrade folk från att gå in om inte ägaren gick med i Mölle GK (anrik golfklubb belägen på Kullaberg i Nordvästra Skåne), så skulle det bli ett jävla liv. Jag tror till och med att farbror blå skulle släpa bort mig.  ….Men om facket vill tvinga människor, då är det ok!

Innan någon nu läxar upp mig om att dessa blockader är en så kallad “tillåten stridsåtgärd”, så vill jag påminna om att Judeförföljelse var tillåtet i 1930-talets Tyskland, liksom angiveri uppmanades i det forna Sovjet. Är det inte saker vi ser tillbaka på med förakt? Är det så vi vill att den Svenska modellen skall bli ihågkommen? i Historieböckerna under “Totalitarian regime types”? Nej, det trodde väl inte jag heller.

Ett lands lagstiftning är inte alltid rätt, makthavare gör misstag, ibland grova sådana, och de stridsåtgärder som är tillåtna i dagens Sverige inbjuder till förföljelse! Arbetsgivarförföljelse.

P.S.
Fuck facket!
D.S.

Soft target heading for us at bearing…

Kl 0639 i morse stod det att läsa på SvD.se att: “Simmande aktivister ville nå Natofartyg”. Det i artiklen som följer den rubriken framgår att det rör sig om en man och en kvinna vilka hade för avsikt att uppmana besätningen på NATO-fartygen att hoppa av. Tidigare under helgen skall personer med liknande avsikt ha försökt detsamma medelst gummibåt. (Huruvida det rör sig om samma perosner vid båda tillfällena är ännu oklart.)

Vi med lite mer sansad verklighetsuppfattning undrar kanske varför i helvete människor försöker sig på sådant här, och det torde rimligtvis vara befogade funderingar. Det kanske går att efterfråga en alltför hög grad av allmänbildning hos den typ av människor som med att “bevara freden”, avser att agera med fientlig inställning mot en av de få organisationer som gör något, för just freden.

Dessa tillkortakommanden till trots så kanske det är klokt att göra lite efterforskningar innan man börjar ro gummibåt mot ett örlogsafrtyg bestyckat med allehanda vapensystem och befolkat av en med handeldvapen beväpnad besättning. Klockan 11:18 den 12 oktober 2000 fick någon nämligen för sig att närma sig ett örlogsfaryg (USS Cole DDG-67)  medelst gummbibåt…pang sa det, och detta resulterade i 17 mördade amerikanska flottister och sju allvarligt skadade dito. (För er som som er igenom oktober 2000, så var det en al-Qaeda-cell som genomförde ett bombdåd mot USS Cole.) Räknar vi vidare in i ekvationen att alla flottister inom NATO genomgår anti-terrorträning av varierande grad så finns det ett antal möjliga utgångar av scenariot: “närma sig örlogsfartyg anmäld vid skum tidpunkt”. Varav de flesta inkluderar att besättningen på örlogsfartyget i fråga skjuter kommunisterna i sank medelst  automatvapen, detta i tron att det rör sig om terrorister.

Jag tror att Sverige är enda platsen på jorden där  myndigheter är snälla nog att plocka upp aktivister som sysslar med sånt innan de hinner fram till flottisterna, och det är nog tur ur en PR-synvinkel, två döda kommunister i Göteborgs hamn fulla med 5,56mm kulhål är nog själva definitionen på dålig PR. Men rent privat, så tycker jag det är jävligt synd att vi hindrade dem….

P.S.
“Den fullständiga rubriken skall lyda: “Soft target heading for us at bearing 0-9-5, fire for effect!”
D.S.