Det våras för överklassen

Söndag, och egentligen borde plugg stå överst på agendan, jag snubblade emellertid in på nätupplagan av vår relativt eminenta dagstidning SvD.

Följande artikel hittades “Det våras för överklassen“(jmf. Det våras för Hitler, Lina Kalmteg?). Mycket intressant läsning om hur Överklassen skildras på film och i litteratur på olika sätt detta året. Intressant så till vida att det är intressant att se hur journalister ser på begreppet “klasskillnader”. De åsikter som framförs är emellertid skrämmande.

Fanny Arnbjörnsson säger bland annat: “- I mediernas rapportering beskrivs sådana som Paris Hilton som vilka som helst. Som några man kan identifiera sig med trots att de har så mycket pengar”

Här märks tydligt hur man försöker ta avstånd ifrån Överklassen som människor, “de” är inte som “oss”, “vi” kan inte identifiera oss med “dem”. Att distansiera sig från en grupp människor och försöka avpersonifiera dem, göra dem omänskliga. Det är första steget till förföljelse, och att denna typ av mentalitet, om än så bara mellan raderna, trycks i svensk, liberal dagspress, gör mig mörkrädd.

Jag sätter inte klass-stämpel på någon, jag gillar inte mentaliteten bakom ett klasstänkade överhuvudtaget. Var man är sin egen lyckas smed, och ger man sig f-n på något så lyckas man. Jag tror emellertid att en majoritet av dem som använder sig av ordet “Överklass”, eventuellt skulle placera mig i det facket(och jag skulle protestera), och oavsett detta så skulle många av mina vänner hamna där.  Jag köper att Paris Hilton är tappad, men jag köper inte att men inte kan identifiera sig med människor för att de har mycket pengar. Många av de roligste människor jag träffat är Börs-VDar med miljonbonusar, många av de mest engagerade familjefäder jag stött på är företagsledare med tjocka optionsprogram, och många av de varmaste och mest sympatiska familjer jag lärt känna är godsägarsläkter med ägor på tuesentals hektar.

Nu skakar folk på huvuet, men hade jag bytt ut Börs-VD mot stålversarbetare, företagsledare mot processtekniker och godsägarefamilj mot lantbrukare hade de nickat instämmande. Är människor inte värda mer än ett värde omvänt propotionerligt till deras taxerade nettoförmögenhet? Denna mentalitet gör mig verkligen rikigt uppgiven, och jag lovar er: Jag kommer att ägna hela mitt liv åt att bekämpa den.

 ”Inte identifiera sig med”? Det är ju befängt.